Tankar, känslor & förvirrande

Just nu är hela jag en känslostorm. Igårkväll funkade inte träningen alls och tillslut la jag ner det och fokuserade på armarna istället. Trots det somnade jag med ett leende på läpparna för jag skulle till stallet idag och där mår jag så otroligt bra.

Imorse var jag ute och gick några kilometer innan skolan för att få bra förutsättningar till en bra skoldag. Solen sken, fåglarna kvittrade och allt kändes ändå lite hoppfullt. Typ. De första 30 minuterna efter promenaden var bra, men efter 10 minuters frukost började knät bråka igen. 09.10 ringde Sophia Hemmet upp mig och sekreteraren var väldigt bra. Remissen hade kommit igår och hon skulle lämna ett meddelande till min läkare och sa att de skulle höra av sig inom några dagar. När jag la på var mina ögon alldeles fyllda av tårar. Jag vet inte vad jag hoppats på, en tid så fort som möjligt och när vi bestämmer att höras av på telefon inom några dagar förstår jag att det inte kommer bli någon tid inom de närmsta veckorna. Mitt älskade, fina knä. Jag förstår inte hur det kunde bli såhär igen och jag kan inte låta bli att klandra mig själv. Om jag inte hade suttit som en skräddare den där kvällen i november, hade mitt knä varit helt då? Jag vet att det inte funkar att tänka så. Ingen mår bättre av det och ett knä ska tåla att man sitter en stund i skräddare. .

I vilket fall som helst, mitt inlägg kändes ganska deprimerande nu när jag läste igenom det.. Trots allt som händer så mår jag bra just nu. Vissa stunder känns det jobbigare, när jag sitter på bussen påväg hem från skolan och klassen går till nästa lektion känns det som jobbigast. Men jag har ingen hemundervisning, jag har ett socialt liv och jag kan gå. Nu ikväll har jag varit i stallet en stund och det är så otroligt skönt att komma dit. Andas stall och bara vara. Jag sitter inte stilla en minut där och det ger en possitiv påverkan på knät. Jag gick därifrån med ett stort leende på läpparna och glad inombords. Mitt knä tar framförallt mycket energi och kraft, men där fylls min energi på och jag får ny kraft till att kämpa vidare med knät.

Mitt knä SKA bli bra. Och jag har inga önskningar om operatioin. Jag tror på träning. Och det gör väl ni också?

Gillar

Kommentarer