Nu ska det tränas i rimliga mängder

Jag var glad att vi började denna dag med att åka från en del av Skåne till en annan & ännu gladare över att jag började dagen med att träna. För jag hade blivit knäpp av att bara sitta hemma & vänta. MEN så plötsligt ringde telefonen & jag var inte sen med att svara. Jag blev kanske inte mycket klokare efter samtalet, men det var ändå skönt på något vis att berätta hur läget var så vi inte råkar missa något.

Jag sa att vi tror att mycket hänger på skulderbladet, kanske allt. För när skulderbladet skjuts fram skjuts hela axeln fram & hamnar fel. Men om skulderbladet ligger där vi "vill", alltså om någon aktivt håller fast det mot min rygg - då ligger ledkulan fint. Och sen sa jag att jag verkligen vill börja träna axeln för att se hur den reagerar eftersom just nu händer det ju inte så mycket. Till min stora glädje sa han att vi fick ta av skyddet, men vi fick absolut inte gå från 0-100. Tyvärr har min läkare inte fått svar från den andra läkaren uppe i Stockholm, så vi måste vänta lite till. Min läkare kommer ringa mig när han har fått mer besked. Och sen ska vi höras någon gång runt jul för att se hur läget är, men framförallt se så att axeln inte har blivit värre.

SÅ - tror ni jag är glad eller ledsen? Jag är glad. Så sjukt taggad på att få träna axeln. Min sjukgymnast är fantastisk & om träningen går som önskat tror jag inte det finns något som kan stoppa oss. NU KÖR VI. PÅ RIKTIGT

Gillar

Kommentarer