Nu kör vi!

Framme. Fågel kvitter hörs genom fönstret. Väggarna är gula. Jag delar rum med två andra, men det känns bra. Personen bredvid är så härlig och ropade Hej direkt när vi kom in.

Mitt i allt elände känner jag mig trygg här. Det känns bra. Jag är inte helt kompis med den sidan av mig som tog beslutet om att opereras, men tur att det finns en del av mig som kan tänka smart ibland.

Sjuksköterskan har precis satt in droppetoch snackat lite om knät. Jag insåg just att jag har tränat knät i mer eller mindre tre år. Jag kan faktiskt inte göra mer nu.

Men jaha.  Nu säger ni väl snart godmorgon och jag säger väl "vil i vil", eller skumbadsdrömmar.

Nästa gång jag står på två ben är förhoppningsvis allt som det ska vara. I led.

Gillar

Kommentarer