Mardröm.

Smärtan inombords är bland det sjukaste jag varit med om. Tårar har torkats bort från skärmen flera gånger. Jag vet inte om jag någonsin har varit såhär ledsen innan. När jag satt i entrén på sjukhuset efter dagens träning kändes det som om hela jag skulle gå sönder. Som att jag skulle splittras i tusen bitar.

Min vänsteraxel har legat subluxerad i över två timmar. Jag fick lägga mig på rygg & sjukgymnasten höll axeln en bra stund, i hopp om att den skulle lugna sig. Besvikelsen när jag reste mig upp & den fortsatte hoppa är inte ens något att prata om. Jag vet inte alls var jag ska ta vägen. Jag har fått tag på Jönköping. Läkaren & sjukgymnasten är lika underbara som vanligt & jag fick en tid redan imorgonbitti klockan 9 när dem båda är i där.

Men det är nästan ett dygn dit. Axeln blir värre & värre. Varenda minut känns ett steg närmare operation. Jag tror inte det är helt kört för axeln. Men om inte axeln ligger på plats ikväll tror jag det är för sent. Om det inte redan nu är för sent.

Jag önskar av hela mitt hjärta att axeln hittar tillbaka. Jag orkar inte detta en gång till.

Gillar

Kommentarer