Man har ju rätt till vård, eller?

Godmorgon. Solen är påväg upp och fälten här i Skåne är alldeles gröna. Jag är påväg upp i Skåne. Jag ska ÄNTLIGEN träna. Det är väl nästan två veckor sedan senaste träningen. Jag brukar aldrig vara borta såhär länge från träningen - bortsett från när sjukgymnasten har semester, men då tränar jag ju ändå under tiden! Å andra sidan så har jag tränat under tiden. Lite. Axeln är lite svårare just nu, eller också blir jag fegare när jag tränar den själv. Det kan ju vara så, eller också en blandning. Nu mår iallafall alla prima ballerina och idag ska det tränas rejält! Imorgon också.

Jag har prov direkt efter träningen, som tar några timmar! Och vet ni vad, jag har fått en tid till specialisten. Jag vände mig till myndigheter och ringde därefter till mottagningen för att häva min sekretess, när min handläggare skulle ta över från sista maj. Det dröjde tre dagar och sen hade jag ett brev med en tid hemma. Att det ens ska behöva gå till så är sjukt. Jag tänker på alla människor som inte är insatta i vården på samma sätt - folk som bara väntar utan att veta vad man kan göra. Här i Sverige har vi ju rätt till vård, ellerhur? Och som läkare kan man inte välja bland sina patienter. Det är bara så det är. Nu är tiden bokad och inskriven i kalendern. Jag mår lite illa när jag tänker på besöket, samtidigt som jag känner mig lättad. En sak i taget och jag kan garantera att det kommer bli bra. På ett eller annat sätt.

Gillar

Kommentarer