Jönköping

Jag sitter här igen. I samma rum. I samma "bås", I samma blåa rock & smyckena är avplockade. Pappa fick följa med in på sjukhuset, men han väntar utanför röntgen. Det är ju coronatider nu. Fast jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte står någon skylt om anhörig-stopp på ortopeden. Jag förstår att man ska vara försiktig i dessa tider. Såklart! Men jag ringde upp igår för att höra hur Jönköping resonerar & tänker & då skulle han få följa med, med tanke på att det är ett besök om framtiden & med mycket information. & sen ska jag få röntgenbilderna.

Jag vill inte ha någon repris från oktober när jag låg själv inne på akuten i stan & läkarna kom fram med nya röntgenbilder för att dubbelkolla så att jag var medveten om att axeln var förstörd - det var jag absolut inte. Inte iallafall så trodde jag inte att den var så. Där & då hade jag velat ha någon med mig för vid sådana besked missar man en hel del av övrig information!


Uppdatering : röntgen gick bra! Jag fick avbryta inlägget mitt i. Nu sitter jag på Ortopedmottagningen. Det stod skyltar om att anhöriga inte fick följa med så pappa satte sig utanför. Men nu sitter jag i väntrummet & väntar på läkaren. Jag har fått många frågor om mina förväntningar idag. Det värsta jag kan få höra nu är att ledkulan ligger ännu värre. Men det gör den väl inte? Den där tanken har knappt ens slagit mig innan. Klart den inte mer ur led. Vi är ju på rätt spår. Jag kan sova bättre igen. Jag har slutat trycka på den konstant. Klart den inte är mer ur led! Bara jag som nojar. Men ni kan väl ändå hålla tummarna? Det gör iallafall jag. <3

Gillar

Kommentarer