Jag vet att det kommer bli bra igen.

Vi satt i bilen och innan pappa svängde av mot stan fick jag tillslut be honom att vända.
Det gör så ont i mig. Ont i min axeln. Ont i mig för att jag inte är i skolan. Ont i mig för att jag fick säga till att vi skulle vända.
Jag känner inte min axel längre. Jag förstår inte vad den behöver. När axeln var ur led visste jag att smärtan kunde bero på flera saker, till exempel att blodcirkulationen hade stannat, eller att den hade varit ur led för länge. Nu vet jag inget. Ingenting. Axeln är i led men ändå är smärtan inte att leka med.
Inatt sov jag drygt någon timme. Jag är trött och har ont, vilket säkert inte är en bra kombination. Nu ska vi iallafall in till sjukhuset och röntga axeln. Jag har varit i kontakt med min läkare och sjukgymnast. En akutremiss till röntgen är skickad och vi är snart på väg in till sjukhuset. Min läkare tror det kan vara någon mjukdel som fått stryk och det lär ta 6 veckor innan det blir bättre, men bättre att ta det säkra före det osäkra så vi ser att axeln är hel. Dock så vet ni ju att jag hatar att röntgas. För några år sedan var det en läkare som reagerade på att jag hade röntgats många gånger, vilket jag råkade snappa upp så nu nästintill vägrar jag att röntgas. Men jag antar att det är nödvändigt nu. Älskade axel. Axelskyddet är på mig igen och jag hatar det mer än någonsin. Antar att det är för jag egentligen är så bra nu...

Gillar

Kommentarer