Idag kommer framtidens besked

Godmorgon världen. Solen är redan uppe, luften känns redan varm & jag har bara en tunn vårjacka på mig. D har släppt av mig vid bussen & mamma/pappa hämtar mig vid nästa bussstation om cirka 2h. Jag ska träna & sen ska jag & pappa åka tillbaka ner i Skåne. Idag får vi domen. Idag ska vi träffa den där axelspecialisten igen. Idag är det dagen som jag har väntat på i något som känts som en evighet.

Magen svider, huvudet känns tjockt & jag hade otroligt svårt för att somna inatt, vilket resulterade i minus timmar på sovschemat. Jag vill så gärna skriva, men jag vet samtidigt inte vad jag ska skriva. Mina ord är slut. Jag håller bara på att mentalt förbereda mig. Förbereda mig på det värsta, så att allt annat bara blir positivt. Jag är rädd. Livrädd. Jag känner obehag inför personen jag ska träffa & på så vis är jag livrädd för axelns framtid. Hans ord kommer väga tungt & det värsta han kan säga till mig är att axeln måste stelopereras.

Som tur är kommer jag inte gå själv på besöket. Jag vet ärlig talat inte hur jag skulle ha tagit mig igenom det själv. Jag är äckligt nervös ändå, hur hade det då blivit om jag varit där helt själv? Idag är vi två som lyssnar. Vi är två som ser. Vi är två som får lägga oss i. & sen kan vi också komma ihåg vad som sagts & gjort. Det går inte att komma undan med något. & hade jag varit där själv hade jag omöjligt kommit ihåg allt som sagts. Jag tror jag hade fokuserat för mycket på vad läkaren sagt, för att senare komma ihåg det. Journalanteckningen som läkaren skrev för några år sedan, stämmer ju inte alls överens med om vad som sades på besöket. Så jag är rädd för att dagens anteckning inte heller kommer göra det. Usch. Jag sa att jag aldrig någonsin skulle sätta min fot där igen. Aldrig igen. Ändå så kommer jag kliva in på mottagningen om några timmar igen.. Men det är bara för att det är nödvändigt.

Jag måste svälja min stolthet. Kliva in i rummet, le & ge honom en chans för vi behöver honom. Vi gör verkligen det. Men hur ska jag bara kunna se förbi, att han en gång i tiden missade att min axel var ur led & förlängde min sjukdomshistorik med flera år?

Men först så ska jag träna med min underbara sjukgymnast. Vi ska träna igenom axeln & jag lär väl ha en & annan fråga inför läkarbesöket. Jag är så otroligt glad över att ha träning bokad innan läkarbesöket. Väckarklockan ringde tidigt, men det kommer vara så värt det. Det spelar nog ingen roll hur nervös jag än är, hur ont i magen jag än har - allt känns så mycket lättare efter träningen. Det är alltid så. Även om jag kanske tycker axeln är lite jobbig ibland, så fokuserar inte min sjukgymnast på det. Utan fokuset ligger på att den fungerar & det är det viktigaste. Strunt samma om jag inte kan ta tunga vikter med axeln, den där övningen med gummibandet som jag inte kunde göra för några månader sedan - den funkar ju superbra nu!

Nog om dagen & axeln - håll alla tummar & tår för det behöver jag verkligen idag!! Nu KÖR VI!

Gillar

Kommentarer