Det borde ju egentligen firas!

Det känns som att alla jag pratar med upprepar samma sak ”sov nu mycket” , ”överansträng inte dig på något vis nu, vila axeln” osv. Medans jag själv vill allt annat än att sova. Jag har så otroligt svårt för att komma till ro. Om jag har tur somnar jag i soffan när D spelar FIFA eller om vi tittar på någon film, men annars tar det tid. Hjärtat slår & jag blir stressad av att vi är en dag närmare operationen varje gång det blir natt. Jag har varit desperat efter denna operationstiden. Jag har sagt att jag inte orkar, att jag måste bli opererad NU. Jag har bitit ihop & försökt rycka på axlarna vissa dagar, medans andra dagar har varit extremt jobbiga & tårfyllda. Men nu vill jag plötsligt inte alls.

Jag är livrädd. Jag sa till mampap i telefonen igår att jag inte förstår varför jag måste vara så himla rädd, jag om någon kan ju detta! Jag har ju över 35 operationer i bagaget. Men det känns som att jag kan allt annat än detta. Det känns som detta är första gången. Magen känns tio gånger värre än när nioåriga jag satt uppe i sadeln & skulle in på min första tävling i stallet. Detta är obeskrivligt. Mampap svarade med att jag har ju faktiskt varit orolig de senaste fem gångerna. & ja, men inte såhääär. & jag vet inte varför jag är så rädd. Det är det som gör mig nojig.

Jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta inlägget. Det spårade ur lite. Känslorna tog över. Kanske ville jag bara kika in & säga hej. Berätta att vår isolering snart är slut. Vi har haft det otroligt bra här hemma. Jag trodde att vi skulle vara betydligt mer rastlösa än såhär. Vi har verkligen tagit vara på dagarna på vårt lilla vis. Men de har gått för fort. Imorgon packar vi väskorna & sen rullar bilen uppåt. Lägenheten är redo när vi väl kommer hem igen. Om ett tag. Alla lådor är märkta med små post it lappar, så att omgivningen enkelt kan hjälpa mig när jag efterfrågar något. En del kläder är nerpackade & lär inte dyka upp förens om några månader igen, medans andra plagg är framplockade igen. Frysen är fylld med deg, så vi kan bjuda på nybakat när folk kommer hit på fika. Knäskyddet, tumskydden osv är organiserade ifall det skulle hända något. Allt är redo. Förutom jag. Men förhoppningsvis är även jag snart redo. Jag kommer vara redo. Jag måste vara redo. & jag är redo, innerst inne. Jag är redo på att ge allt. Mer än allt.

Vi avslutar denna vecka med vitchoklad mousse för mitt bland alla känslor borde detta firas.

Gillar