Bästisfestis och en bättre axel

Idag var träning först ut på schemat och när pappa körde in mig i träningssalen och min sjukgymnast mötte upp oss sa hon något om att det var dags idag. Och mycket riktigt har det gått fyra veckor sedan axeln hoppade vilket innebar att axelskyddet skulle tas av.  Jag var fel på en vecka och trodde inte det var förrän nästa vecka haha!
Min sjukgymnast tog av skyddet och sen försökte vi röra armen. Ibland kändes det obehagligt och väldigt väldigt läskigt. Men axeln kändes stabilare och den hoppade inte ur led en enda gång.
Jag tror faktiskt på axeln. Den kanske inte kommer hålla sig på plats hela livet , men den kommer inte opereras. Och för första gången någonsin tycker jag inte att dessa fyra veckor i skydd har varit meningslösa eller onödiga. Jag har varit så van vid att lederna inte dragit ihop sig utan fortsatt hoppa när man tagit av skydden. Men så var det inte med min vänstraaxel! Och det visar ju hur bra operation min läkare har gjort och hur bra min sjukgymnast har tränat den!

Jag är inte helt fri eller "bra" i axeln nu utan jag har foftfarande en del av axelskyddet pp mig. Eller vad det nu kallas! Jag ska ha det ett tag till och sakta men säkert vänja axeln vid de vardagliga rörelserna. Till en början börjar vi med det på sjukhuset när jag tränar ifall det händer något!

Just nu sitter jag ute och väntar på Vilma som snart dyker upp. Hon har varit bortrest en hel vecka (!?!). Världssaknad!

Gillar

Kommentarer