SÅ lycklig. Det känns som att jag kommer spricka. Hela jag bubblar. & jag kunde känna hur ögonen tårades av glädje, lättnad & nervositet. Jag kunde inte ens sucka eller bry mig åt att det inte gick att hitta blodkärl i armen & att sticken blev långa. Inte kunde jag heller bry mig om att jag skulle utsättas för strålning ytterligare en gång när min läkare skickade remiss till röntgen. & tårarna var inte ens inom räckhåll när botoxinjektionen kom.

Personen som tog mot mig på röntgen log när jag kom in & sa att vad hon förstått så var det jag med den där bråkiga axeln, ja. & jag svarade ännu lyckligare att det är jag nu, men inte mycket länge till.

& ni förstår kanske mellan raderna - jag har äntligen fått min operationstid & det är inom en väldigt snart framtid. Imorgon springer det kanske ikapp mig om allt vad det innebär, men precis som jag skrev till min sjukgymnast i onsdags efter besöket så är jag alldeles otroligt lycklig & den lyckan är obeskrivlig. Min älskade axel har varit ur i 14 månader. När jag var 15 & axeln var ur i 258 dagar tyckte alla det var så otroligt länge, inklusive jag! Jag trodde ju aldrig någonsin att vi skulle passera 258 dagar igen & absolut inte att vi skulle passera ett helt år.

Jag kommer skåla in 2022 med en axel ur & mitt mål är att skåla ur 2022 med en axel som är i. Det var mer än jag fick detta året.
Gott nytt år på er!

Igår gick träningen bättre! Det känns som att axeln ville samarbeta mycket mer jämfört med tidigare i veckan. & julbordet var otroligt gott. Jag var med D’s föräldrar & D där förr förra året & tanken var att mamma & pappa också skulle med förra året, men läget var ju som det var så det blev inget julbord. Men i år blev det julbord tack&lov! Otroligt gott, trevligt & skojigt. Dessvärre har jag knappt några bilder från kvällen. Får höra med Emilia om hon kanske har några..

Kvällens planer ändrades så nu har vi en lugn & oplanerad kväll framför oss. Imorgon kommer några kompisar från hemstaden hit & i övrigt ska jag bara njuta av julstämningen i vår älskade lägenhet. & så ska jag slappna av eftersom det är helg. Jag har SÅ svårt att vänta på operationstiden. Jag tyckte att jag hade hur många anledningar som helst igår till att ringa & fråga, men pappa tröttnade & sa åt mig att vänta & ha tålamod. Precis som alla gör just nu. För en gångs skull har jag världens sämsta tålamod & jag vill inget annat än att veta. När?! Jaja, jag får snart veta. Jag vet ju det. Får bara ha lite is i magen så länge.