Det har varit några annorlunda veckor, med tuffa beslut. Kanske inte så många, men fullt tillräckliga. Vissa beslut som jag själv inte kunnat påverka riktigt. Beslut som jag vet är det bästa för mig, men som svider i hjärtat. Jag har fått bromsa in. Jag har bara kört på & kört på. Axeln har lagt av, vaknat, bråkat & presterat fantastiskt. Det har varit en riktig berg och dalbana, framsteg & bakslag.

Men nu känner jag att jag kan blogga igen, eller rättare sagt så vill jag blogga igen.

I nuläget ligger axeln fortfarande rätt så kasst. Det har börjat göra mer ont i den sen några dagar tillbaka, vi vet inte varför. I torsdags upptäckte min sjukgymnast att jag har tappat en viss rörlighet i den, en rörlighet som fungerade utan problem tidigare i veckan. Jag skulle gissa att det tar mycket på axeln, att ständigt klicka, hoppa & knaka. Senorna, musklerna & ligamenten tar säkerligen stryk. Vi inväntar en undersökning på onsdag. Det är två olika typer av röntgen, men i brevet låg operationsmedel också. De där medlet man duschar i inför att man ska opereras. Jag får gåshud bara av att titta på förpackningen. Efter onsdagens undersökningar så ligger vi lågt tills rötmånaden är över, sen kör vi. Det är dags att sätta kniven i axeln igen - tror det är fjärde eller tredje gången nu? Kanske fyrtionde gången om vi räknar alla operationer. Men innan dess ska jag njuta av lite sommar. Min gymnasieexamen är klar & jag ska ägna all tid åt att träna, träna & träna ännu mer. Jag ska bara va, träffa några kompisar & ta igen all missad tid där som jag har lagt ner på träning & plugg, åka på mysiga utflykter med D & så en runda upp till hästarna, ge lite extra morötter & bara mysa från marken. Snart är det exakt sex år sedan jag sadlade Caramelle för sista gången, helt galet vad tiden går. <3

Jag ska snart fortsätta fixa lite här hemma & sen promenera ut med D & N. MEN innan dess - världens finaste lillasyster har hunnit fylla 18 år!! Livets finaste artonåring.