Gårdagens träning gick bra. Det kändes verkligen jättebra. Bröstmuskeln har en viss förmåga att spänna sig i slutet av träningen, vilket inte är superbra. Fördelen är att den brukar lugna sig efter en stund! Men igår tycker jag inte att den blev riktigt fullt så spänd som den kan bli av träning - riktigt skönt! Eftersom jag hade tränat benen kvällen innan och lite på dagen, så blev det extra fokus på axeln. Det går framåt och jag har nedräkning. Vi pratar mycket om framtiden. Det är jag som undrar hela tiden. Vilken operation? Finns det någon chans att lyckas undgå en operation? Hur blir det med träningen de första veckorna efter operationen? Om drygt två veckor ska jag iväg på ett läkarbesök till läkaren här i staden.. Därefter kommer vi göra en plan med min läkare i Jönköping. En framtidsplan.

Och såklart avslutades träningen med en smoothie - det bästa med att träna på onsdagar!!

Efter träningen väntade några lektioner och sen en massa plugg. Hela systemet låg ju nere igår så det är minst sagt fullrulle just nu.. Jag åkte inom D's jobb framåt eftermiddagen, åt en sen lunch och pluggade där tills han hade slutat. Sen blev det plugg fram till halv tio, innan vi tog myskväll med middag.

Imorse tog jag däremot sovmorgon! Jag sov till cirka halv nio och kroppen känns bra idag. Jag har träningsvärk i axeln, vilket jag gillar! Träningsvärk är en drömvärk, jämfört med vanligt "ont". Det känns bra psykiskt också - att jag verkligen har tränat den. Iallafall, jag har inte tid till att blogga mer just nu. Jag har på tok för många inlämningar och lektioner idag, så jag får komma tillbaka ikväll eller imorgon. Ha en underbart fin dag så länge!!

Livet rullar på. Axelsektionen här nere i staden krånglar extreeeemt mycket & tar mycket av min tid. Men livet rullar ändå på. Jag mår bra! Vissa stunder känns jobbiga. Kanske kommer stunderna lite oftare just nu. Mardrömmarna också. Samtidigt som jag tycker att jag inte tänker på axeln så mycket längre. Samtidigt som jag visst tycker det vissa stunder. Usch, det är rörigt. Egentligen är jag nog mest frustrerad och arg över att jag, tjugoett år går med en trasig axel, när den egentligen kunnat bli hur bra som helst bara axelsektionen här i staden vågade lyfta på luren. Jönköping är redo och vill hjälpa axeln NUU. Men vi kan inte. Vi måste byta några ord med läkaren i staden. Det är väl det som jag tycker är jobbigast - att tiden bara går. Samtidigt så lever jag ändå på under tiden. Det är mer än ett halvår sedan axeln förstördes och jag tycker att jag har haft ett lyckligt halvår. Det har varit några fler tårar än vanligt och såklart har motgångarna känts tuffa ibland - men summan av kardemumman är positiv. Det handlar ju om att leva livet oavsett hur man mår. Man MÅSTE leva. Oavsett hur sjuk eller dålig man är. Det är ju faktiskt bara jag själv som sätter mina gränser. Jag kan ju välja att låta axeln ta över livet så länge, att bara sitta hemma - sura, gråta och vänta. Men jag kan ju också välja att leva och göra varje stund till den bästa. Göra precis vad jag vill. Göra sånt som får mig att skratta. Göra sånt som gör mig så himla lycklig! Och sen kanske ta en dag till vila när axeln verkligen behöver det, men inte varje dag. Det går ju inte att gråta varje dag och att vänta varje dag när man inte vet när slutet kommer. Såå vi, jag och min omgivning - vårt liv kretsar inte runt axeln. Axeln är en del av livet. En del av min vardag just nu, men så får det vara. Jag är lycklig. En söndrig axel är inte allt. Och det kommer jag aldrig någonsin låta den bli.

& vet ni vad. Vi har en otroligt spännande och rolig framtid framför oss. Vi har tagit ett beslut, som känns som ett av de underbaraste beslut någonsin. Längtar gaaalet! & såklart kommer jag berätta här! Men inte riktigt än. Jag checkar ut i några dagar till och sen kör vi på igen. Ha det bra så länge!

Helgen blev absolut inte som planerat. 21.00 satt vi plötsligt i bilen påväg till akutmottagningen i Lund. Resten av kvällen spenderade jag hos Viktor och Jenniefer i ren väntan, tills en bit in på natten då vi äntligen fick besked om att det var okej att sova hemma och komma in imorgon (idag) igen. Just nu ligger jag i sängen hemma , vilar axeln och så väntar jag igen. Det blev inte alls många timmars sömn inatt. Kroppen är trött och bröstmuskeln vill spänna sig. Men det axeln rätt så oviktig just nu. Jag checkar ut för idag och kanske imorgon. Ha en underbar påsk fina läsare. Vi hörs mer om några dagar.