43:e dagen med axeln ur led

Godmorgon.

Högen med skolarbete börjar äntligen minska. Jag har som mål att bocka av ett prov denna veckan och sen gärna två prov nästa vecka - sen är jag ikapp igen! Tidigare när jag har gått sönder har jag ju fortsatt plugga, fortsatt träna, fortsatt leva på som vanligt. Men denna gången gick jag in i en bubbla och jag struntade ju i det mesta. Eller rättaresagt så struntade jag inte i det egentligen. Jag minns att jag satt med ekonomiboken i över två timmar och efteråt kom jag inte ihåg ett dugg. Jag vet att jag gick på löpbandet tills allt bara snurrade. Jag var i skolan tills armen var så blå att jag inte kände den. Jag gjorde allt för att försöka leva på som vanligt, men det gick inte. Mitt huvud var fullt med tusentals tankar och jag kunde inte fokusera. Axeln tog min energi.

Men nu, idag har jag haft axeln ur led i sex veckor + en dag. Och jag har börjat hitta tillbaka igen för nu har vant mig vid att ha axeln såhär. Jag kan till och med dra rätt den utan att folk märker det. Och hur konstigt det än låter så är jag glad för att jag har vant mig det. Att jag äntligen kan se framåt igen. Självklart finns det stunder som enligt mig är mardrömmar, stunder när jag bara vill bli nedsövd och inte väckt förrän axeln är på plats. Men för det mesta så är det bättre nu. Smärtan är kontrollerbar och jag kan hitta på saker. Jag har fortfarande svårt för att läsa en bok, sitta och plugga eller något annat som kräver koncentration. Om det i vanliga fall tar fem minuter att läsa några sidor i ekonomiboken, tar det nu 10, eller till och med 15 minuter innan jag fattar. Men så får det vara nu. Huvudsaken är att livet går vidare med mig, och inte utan mig.

Gillar

Kommentarer