2018 2

Första halvan av året gick ju i ett svep, men väldigt blandade känslor. Men hösten var nog faktiskt ännu bättre, trots allt. Här någonstans gjorde mitt liv en rejäl vändning. Kanske årets bästa förändring.

September gick rysligt fort och utan tvekan en av årets bästa månader. Axeln började spöka med mig, men helt plötsligt sent en lördagskväll hoppade den rätt. Vi packade resväskorna och sen hoppade vi in i bilen. På tok för mycket pasta och glass, skratt så att man fick ont i magen och ja, allt var så bra.

Den sista veckan i september var underbar. Huden hade fått fin färg av solen. I mitt ansikte var fräknarna framme och håret var solblekt. Jag återvände till skolan, stormtrivdes och enligt mig lekte livet. Men den 1 oktober hoppade jag på bussen för att åka till skolan och oturligt nog fick jag en träningsväska nersmälld på axeln. Och sedan den dagen har axeln legat ur. Massor med sjukhusbesök runt om i landet, kompisar som försökte pigga upp mig så i slutet av oktober började jag vänja mig lite vid smärtan.

Efter några om och men hoppade jag tillslut på planet till Paris med en kompis trots att axeln faktiskt var ur led. Det var skönt att komma iväg lite, men jag som egentligen älskar att resa längtade faktiskt hem lite. Kanske var det för att här någonstans under resan insåg jag ett beslut som jag var tvungen att fatta. Kanske ett av mina livs bästa beslut.

Axeln kändes lite bättre och jag bestämde mig för att gå till skolan, men den började smälla. Och varje dag runt 11 var armen blå. Det blev på tok för många tårar och besviken jag när jag än en gång satt på bussen hem redan vid lunchtid. Det hade blivit lite fel med Jönköping som gjort att det dragits ut på tiden. Men nu var det dags att lägga fokus på axeln igen

I samma veva som axeln var som värst blev mitt beslut tydligt. Jag blev av med energitjuvar som tidigare varit en ganska stor del i mitt liv och trots att det kändes jobbigt i början så tror jag att det kan vara en av de bästa förändringarna under året för idag mår jag så mycket bättre. Och istället kunde jag lägga energin på andra människor som ger energi.

Årets sista månad var ganska så jobbig med axeln. Jag blev inlagd i Jönköping. En massa kontroller, undersökningar och utprovning av axelskydd gjordes. Och smärtan var verkligen inget att leka med. Ibland blev det några dagar i soffan och på löpbandet, andra dagar försökte jag hitta på en massa saker utan att kanske tänka mig för.

Trots allt så blev det en ganska lyckad månad. Mycket julbak och julfix med släkt och vänner. Och mycket kompistid.

Och sen var det dags att välkomna 2019. Det blev nog en av de bästa nyåren någonsin faktiskt. Tillslut. 2019 har fått en perfekt början. Och jag är otroligt taggad på året. En massa roliga planer med kompisar och familj. Axeln ska bli bra, eller bäst. Nu j*klar!

Gillar

Kommentarer