2018 1

Jag har bestämt mig för att göra en sammanfattning om året i två delar. Det har varit ett extremt blandat år. Men kanske mitt bästa år.


Jag minns att jag stod och räknade ner de sista tio sekunderna på 2017 tillsammans med några kompisar under den extremt raketfyllda himlen. Och året började någorlunda stabilt. Jag var tillbaka i skolan efter axeloperationen och jag passade på att ta igen missad kompistid med flera fikastunder och luncher.

I februari lät jag bloggen stå tom i nästan två veckor. Jag la allt fokus på skolan och träningen. Månaden gick väldigt snabbt och allt kändes drömbra. Verkligen jättebra. Och sen var jag tillbaka i stallet.

& sen var det ju min månad. Det var en väldigt upp och ner månad. Knät hoppade ur och jag hamnade lite i obalans. Men trots det var det min tur att fylla 18 och hjälp vad kul det var! Jag fyller gärna 18 imorgon igen.

Någonstans i april började jag tappa humöret. Jag skrev inlägg om att jag hoppades att allt var en mardröm. Knät provocerade höften och jag var väldigt trött på allt. Tillslut steg vi in på Sophiahemmet där det bestämdes att knät skulle opereras på första lediga tid.

Medan vi väntade på en ledig operationstid försökte jag få livet att rulla på som vanligt. Och det gick väl ändå helt okej. Viktor och Jenniefer gifte sig och jag fick äran att vara en av de tre brudtärnorna. Ett väldigt, väldigt fint bröllop.

Måndagen efter bröllopet åkte jag och Viktor ner till Malmö. Jag sövdes ner och läkarna försökte fixa tummen en sista gång. Dessvärre utan något resultat.

Och sen blev det maj, sommaren började verkligen komma. När jag tänker tillbaka på den månaden tänker jag mest lättnad, lycka, svek och bergochdalbana. Men när jag läser tillbaka på bloggen så påmins jag om hur fruktansvärt tufft livet faktiskt kändes då. Det var fruktansvärt många tårar och stunder när det kändes som om inget någonsin skulle bli bra igen. Kroppen var inte värre än tidigare, men det var annat i livet som blev fel. Iallafall så var månaden inte helt värdelös iallafall ;) Emilia hann med både konfirmation och födelsedag, kompisar, sena kvällar ute på stan och de första jordgubbarna. Det var kul ändå. Och jag återhämtade mig relativt snabbt efter titthålsoperationen. Bortsett från att axeln hatade kryckorna.

Förutom att axeln bråkade med mig och att knät fortfarande var som det var, så började jag återhämta mig lite efter allt kaos i maj. Jag började förbereda mig inför operationen. Och det var en utmaning. Jag var verkligen livrädd när jag sövdes ner. Jag visste ingenting. Jag visste bara att hela sommaren skulle bli annorlunda. Så tillslut, den 13 juni sövdes jag ner på Sophia hemmet i Stockholm. Och resten av månaden blev det mycket återhämtning. Jag hade väldigt väldigt svårt att acceptera att knät behövde vila genom att jag skulle åka rullstol. I början struntade jag fullkomligt i det. Jag försökte gå på knät trots att smärtan var skyhög och jag var svimfärdig. Efter några tillsägelser och mindre glad omgivning fick jag ge mig haha.

Det blev mycket fotbollstittande i början på juli. Och sen började jag sommarjobba lite, trots knät. Det gick bra. Allt kändes ganska stabilt och jag hade nedräkning till när jag fick gå vanligt igen. Men sen hände det där som vi trodde var slut. Knät hoppade. Rejält. Och smärtan var inte rolig. Det blev akutbesök till Sophiahemmet, en förtvivlad läkare och en förtvivlad jag. Men det var semestertider och knät var ju fortfarande nyopererat, det fanns inget att göra. Vi bestämde att knäskyddet skulle av en vecka tidigare. I mitten på juli tog vi av det och jag fick prova stå på knät för första gången. Otroligt läskigt, men det var en himla cool känsla.

Resten av sommaren gick i ett kick. Köpenhamn med släkten, en vecka hos hästarna med familjen och kompisar, festival med andra kompisar, sommarjobb och massor med glass.

Sommaren började ta slut. Skolan drog igång igen och jag pluggade extremt mycket vid sidan om. Det var fullt rulle hela tiden, men det mesta var faktiskt bra. Väldigt bra.

Gillar

Kommentarer