Var är jag?

Ni vet när allt snurrar och man knappt känner igen sig själv. När man tackar nej till det som egentligen känns så rätt på grund av rädsla. När man gjort 9 av 10 rätt på ett prov men ändå inte är nöjd. Det är så det känns just nu.

Jag har svårt att känna mig nöjd. Vill prestera på topp hela tiden och göra allt och alla nöjda och glada. Min omgivning har börjat säga till mig att jag själv är prio ett. Och det är dags att strunta i alla andra, men hur lätt är det? Det är som att jag går på nålar hela tiden och jag har svårt för att koncentrera mig och jag vet inte längre hur man gör när man tar det lugnt. Jag antar att detta är ett bakslag från hösten och jag har ju räknat med bakslag. Jag vet inte om ni förstår vilken kontrast det är från att ha haft hemundervisning och kunnat styra det mesta själv, går jag helt plötsligt gymnasiet på heltid och dessutom har jag hoppat in i den svåraste linjen. Det är knappt så att jag förstår det själv. Nu handlar det att hitta en bra balans mellan träningen och skolan och att ta hand om mig själv.
Gårkvällen var jättebra. Kusiner, Emilia & en bästa vän. <3

Gillar

Kommentarer