VÄGRAR sätta min fot där

Det var alldeles tyst. Ingen smärta & inga smällar. Jag satt i fåtöljen & drack kaffe, snackade med D & vi höll på att bestämma kvällens middag tillsammans med två kompisar. Plötsligt sa jag till D att min vänsterarm verkade ha somnat, precis som en fot kan göra ibland. Efter några minuter slutade det sticka i armen & jag skrattade till, "kroppen är underlig!" Men när jag reste mig upp tystnade skrattet fort. Armen hängde inte med mig. Inte alls. Den bara hängde bredvid mig. Jag kunde röra handen, men allt ovanför armbågen var som dött. Det kändes normalt i den, inget som stacks eller liknande men armen fungerade inte. Klockan var efter stängning på alla möjliga sjukhus, eller ja inte akuten. Men ni som följt bloggen ett tag vet att akuten här i staden är det sista stället jag sätter min fot på. Jag har åkt in med min axel till sjukhuset här i staden tre gånger & alla tre gånger har det slutat KATASTROFALT. Senaste gången jag var där blev jag hemskickad med en blå arm, jag hade nålar kvar i både händer & armar när läkaren skrev ut mig & på första arbetsdag efter fick jag en tid till akutoperation uppe i Jönköping. Jag ger NOLL för personalens kunskap & kompetens här nere på just denna axelsektionen, men missförstå mig inte! Sjukhuset här i staden är i övrigt bra. Majoriteten av personalen på ex. handkirurgen är guldstjärnor. De har otroliga kompetenser. Men de läkare som jag har träffat i samband med axeln här nere är BIG NO för mig.

Jag menar inte att låta som en trotsig tvååring. Jag fattar att läkarna har kompetens inom området eftersom de är utbildade & jobbar med det dagligen & jag fattar att alla kan göra fel & misstag. Vi är ju bara människor. Men för mig har deras misstag skett tre av tre gånger & slutat med knivar. Därför har jag svårt för att våga lita på de igen. <3




Jag gick & la mig tidigt igårkväll, vi ställde in kvällens planer & D försökte trycka på skulderbladet, men vi hittade inte skulderbladet. Det var precis som att skulderbladet hade åkt in i kroppen & att musklerna runt om låste fast det. Efter en bra stund fick vi loss skulderbladet något & då kunde jag lyfta armen cirka en centimeter, men längre än så kom jag inte. D körde iväg & hämtade mat & sen somnade jag. Jag sov 11h & när jag vaknade imorse vägde armen BLY, men den gick & röra. Idag har det gjort ont i armen & den är riktigt tung, men har kunnat röra den vilket är superskönt. Nu har det börjat stickas i den igen, men jag kommer spendera eftermiddagen här i soffan & bara vila så förhoppningsvis somnar den inte igen. Ikväll ska vi äta middag med några kompisar, så jag hoppas verkligen det blir av!! <3

Emilia kom hit spontant & har varit här med mig idag. Jag har pluggat & hon har spelat wii. Jordklotets finaste lillasyster, hon ger alltiiiid en massa energi!

Gillar

Kommentarer