TRÄÄÄÄÄNING!!


ÄNTLIGEN!!! Det är många äntligen här just nu, men det kan man väl ändå inte rå för mycket av?
Min fantastiska sjukgymnast är tillbaka & ingen är lyckligare än mig. Det känns som en tyngd bara lyfter sig från mina axlar. Jag kan andas ut & bara ta det lugnt.
Jag har inte alls skött träningen som vanligt. Jag har varit livrädd. & det brukar jag inte vara. Jag har försökt, men så har det smällt till i axeln & då har jag tagit tusen steg tillbaka. Kanske bra, men samtidigt har det välkomnat dåligt samvete & besvikelse. Jag har velat träna & träna & träna ännu mer. Optimistiska jag hade en liten förhoppning om att träna axeln så mycket att jag skulle kunna komma tillbaka med mirakel & slippa operation. Eller kanske inte riktigt så, för jag vet ju att jag inte kan träna upp den så mycket. Men jag hade velat komma tillbaka starkare & visa min sjukgymnast att jag verkligen kan. Att jag kan själv också. Men jag kan verkligen inte det. Jag blir riktigt feg. & tanken på att jag får vänta i fler veckor om jag gör fel - den sitter där & skaver i huvudet för det har varit flera gånger som min sjukgymnast tagit emot mig dagen efter träningar för att fixa till axeln.

Vi hörs mer sen, jag är SÅ taggad!!

Gillar

Kommentarer