The sun is shining

Idag har jag känt mig så bra och precis som jag sa till pappa och Emilia tidigare idag så känns allting väldigt hoppfullt och bra. .
Jag minns inte när jag senast hade alla kroppsdelar i led i över två veckor. Och trots att jag har ett stort knäskydd och ett nyopererat knä som gör att jag inte får gå för tillfället och en axel som inte är 100 så känns det som om allt kommer bli bra nu. På riktigt. Inga fler operationer. Inga fler samtal eller sms till mamma och pappa om att något är ur led. Inga fler tårar eller fingrar som blivit trötta av att hålla kroppen i led.
Jag tror på min kropp nu. Mer än någonsin!

Dagens träning gick snabbt och allt var på plats. Min sjukgymnast höll i axeln och så rörde vi den. Obehagligt, lite läskigt och nervöst , men väldigt nödvändigt. Och varenda rörelse känns som ett framsteg!
Vänsterknä tränades på som vanligt. Höger axel också. Och där var inga konstigheter!
Högerknä fortsätter sin vila i knäskyddet. Jag förflyttar mig själv inomhus, men när vi lämnar husets väggar sitter jag i rullstolen som bestämt.

Resten av dagen har bara flugit iväg! Farfar och hans sambo var här på frulle direkt efter träningen. Och sen fick jag en snabb tid hos vårdcentralen. Det var något med stygnen eller knät som skulle undersökas eller läggas om. Såren ser himla bra ut och det är fint läkt, men knät är fortfarande väldigt svullet. Svårt att veta varför, men vi får hoppas att svullnaden lägger sig snart.

Sen körde vi direkt från vårdcentralen , in till stan och tvättade håret. Därefter bar det hemåt igen. Några timmar i solstolen med sällskap av Vilma. Vi varvade med bokläsning, prat, musik och vatten.

Nu har jag precis käkat middag och nu sitter jag och typ tittar på knät. Jag vet inte hur många gånger jag har smörjt in mig med solkräm idag och jag har haft både en tröja och en klänning liggandes över högerben, ÄNDÅ har jag fått märke av solen. SÅ typiskt!

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg