tack Willy

Påväg till hästarna började jag fundera. Var det verkligen rätt val av mig, att åka dit med en så dålig axel? Nu vet jag att det var rätt. Det var ett av de bästa besluten som jag har tagit på länge. Först när jag kom dit kallade jag på Spirit. Jag klappade honom och de andra hästarna.
Alla hästar förutom Caramelle var där. Jag kunde inte se henne i hagen, men det visade sig att supersnälla Willy satt och väntade med Caramelle i stallet!Jag la min vänsterarm i jackfickan för att den inte skulle gå och hänga bredvid mig, sen gick jag ner till stallet och där var både Willy och Caramelle. Jag klappade om Caramelle, gav henne morötter och borstade henne lite försiktigt.
Willy hämtade in Spirit också. Jag blev jätteglada och kände mig inte alls så sjuk som jag trodde att jag skulle göra! Tack vare Willy kunde jag tillbringa all tid med Spirit och Caramelle. Båda hästarna skämdes bort med både äpple och morötter. Jag klappade och borstade båda två, men mest njöt jag av att vara där. Min vänstraaxel var som den brukar, men idag har jag inte haft lika ont!  Mamma var med mig hela tiden och hon drog rätt axeln lite då och då. Vi stannade längre än vi trodde - mer än en timme, men sen var vi tvungna att åka. Jag får ju inte överanstränga mig. Tiden gick jättesnabbt och jag hade kunnat stanna där flera timmar till. Jag blir aldrig trött på att vara där. 

Gillar

Kommentarer