Tack för allt

Nu känns det konstigt. Jag lämnade idrottshallen lite smått förvirrad. Var detta verkligen sista gången?  Allt har gått så fort och även om jag naturligtvis vill ut i premiärvården och lämna sjukhuset så känns det lite för tidigt. Jag och min kropp har ju precis klarat av att gå en hel dag i skolan. Jag tror min oro handlar om kunskap och förtroende. Min nya sjukgymnast måste kunna det hen gör och ha mycket tålamod. Hen måste vara beredd på att en gång går allt åt skogen, medans en annan gång går allt jättebra. För någon vecka sedan åkte jag och pappa iväg och träffade den nya sjukgymnasten. Vi ville få en bild av hen och veta hur hen såg på detta. Hen verkar jättebra. Det jag gillade mest var att hen vill prova en gång innan vi bestämmer att jag ska gå där. Det visar att personen inte skulle ge sig på detta om hen inte tror att hen kan.Imorgon blir det överlämning från min nuvarande sjukgymnast till den nya. Detta kommer bli bra. Min kropp kommer bli bra. Vi har klarat så mycket tidigare så att byta sjukgymnast borde ju gå lätt som en plätt. Eller?...

Gillar

Kommentarer