TACK

Ja, jag lever. Och fy vilken tom blogg här är, men oj vad många ni har blivit! Ni fina läsare, ni blir ju bara fler och fler!!

Det har varit en ganska så jobbig och påfrestande period. Förra veckan var betydligt bättre, men veckan innan dess var långt ifrån rolig. Tillslut orkade jag inte med att blogga. Jag hade ingen riktig lust och det kändes bara som det tog energi att skriva om allt som hände med axeln.

Men med kompisar som är bättre än bäst , en familj som gör allt och en omgivning som är fantastisk så är jag uppe på benen igen och kämpar vidare. Det har blivit dagar med film, frukost- & fikastunder med kompisar i kombination med promenader. Men det har också blivit sena kvällar, dansgolv och en kropp som hatat mig lite dagarna efteråt. Men det är okej ibland. Iallafall om du frågar mig.


Jag har prioriterat träning otroligt mycket. Det har varit löpbandet så gott som varje dag, ibland två gånger. Farmor, mamma och pappa har hjälpts åt att skjutsa till och från träningen och jag är så tacksam att vi ändå får ihop det. Och att dem ställer upp med att köra så mycket för utan dem hade det inte gått. Resterande kroppsdelar behöver verkligen styrketräningen och jag mår underbart bra när jag sitter i benpressen och det läggs på tyngre vikter. Och knät mår faktiskt väldigt bra. Det är knappt så att jag vågar skriva det.. Efter tre timmars utprovning av axelskydd senast i torsdags så kom vi in på knät och det resulterade i att jag lämnade Jönköping med ett magiskt, smidigt och fantastiskt knäskydd. Lite som ett vulkanskydd, fast starkare och med gelé. Man ser knappt det under mina träningsbyxor!!

Mina tårar är långt borta, leendet närmare och jag känner mig mer stabil igen. Nästan som att fötterna har landat på jorden igen. Min axel är fortfarande ur led och den har varit det i över elva veckor nu, exakt 85  dygn. Smärtan går i vågor, men värst är illamåendet. Maten är fortfarande halvsvår att få ner men det blir mängder med isvatten blandat med citron. Det är jul nästa vecka och jag tror att jag nog snart börjar längta. I vanliga fall är julen min favorithögtid, men i år har jag inte tyckt att julen borde komma redan för enligt mig ska allt vara bra när det är jul och jag har tyckt att det varit långt ifrån bra. Men nu har jag börjat ändra mig. Livet är inte som planerat, men det är väldigt bra ändå. På något lustigt sätt.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229