Rädd? Eller otäckt?

Jag vill gråta. Jag vill skrika. Jag vill blunda. Jag vill inte bry mig. Jag vill glömma det som varit. 

Min vänstra axel. Världens finaste axel. Men också den värsta jag vet. Den har varit helt underbar ända sedan höger axel gick sönder. Den har ju varit bra sedan operationen, men nu har den verkligen utvecklats & gjort stora framsteg. Den har blivit starkare & rörligare. Från att i maj inte vilja dricka med den eller inte öppna dörrar med den, kan jag nu öppna bildörren utan problem & jag gör typ allt med den. Den är till och med starkare än höger axel på en del saker...
Men idag får den mig att tänka tio steg längre. Axeln har gjort ont i flera timmar. Jag vet exakt var den gör ont, men det är svårt att förklara. Jag har inte haft ont på väldigt länge. Inte såhär ont. 
Axeln begränsar mig för jag kan inte åka iväg ikväll som jag skulle ha gjort. Världens bästa storebror spelar med bandet på en festival några mil iväg & vi skulle åkt & tittat...
Åh! Blir galen! Varför gör den ååå ont?!! Förlåt för ett negativt, ointressant & rörigt inlägg här på lördagkvällen... Jag vet inte ens vad jag ville ha sagt med detta...

Gillar

Kommentarer