”Operationen är förstörd”

Tårarna tog slut igår. Jag bröt ihop hos min sjukgymnast igår. Jag trodde ju att vi hade fått axeln på plats igen, eller ja jag vet inte riktigt vad jag egentligen trodde. Kanske ville jag inte tro något annat än bra. Det blev iallafall tydligt att axeln är långt ifrån bra. Pappa säger att han aldrig sett mig såhär förstörd innan. Kanske ligger det något i det. Kanske är det för att jag har haft några fantastiska månader. Kanske för att jag har levt livet. Levt mitt drömliv.

Igår ville jag att mina nära & kära skulle ta sitt packa & försvinna ett tag. Jag vill inte att de ska behöva gå igenom detta. Igen. Jag ville fria de från detta. Eller ja, inte mamma och pappa. De har gjort detta lika många gånger som jag. Men samtidigt så vet jag att det inte funkar att bara stänga ute. För jag mår ju bra av dessa människor. & jag vill ha de här, men jag vill inte visa mig svag. Igen. Jag vill bara att de ska slippa detta.

Natten var orolig. Så fort jag stängde ögonen såg jag honom, kände smällen och samtalet till mampap upprepades om och om igen. D höll om mig & efter ett antal ryckningar sa han till mig att ta det lugnt. Inatt blir natten kanske ännu jobbigare. För idag har min värsta mardröm blivit till verklighet.

Min läkare ringde imorse & jag berättade vad som hade hänt. Ett mardrömssamtal som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle behöva ringa- ”NEEEJ du skulle ju inte utsättas för något våld” Det värsta i allt är att jag till och med är helt utskriven från Ryhov. Fattar ni då hur j*vla mycket alla har trott på min axel? Efter samtalet blev det akuten för en akutröntgen. Efter flera timmars väntan fick jag träffa läkare. Läkarna var helt fantastiska, men det var lång väntan. Först trodde man att axeln såg bra ut - men så satte jag mig upp och den första läkaren tittade på axeln. Såg hur fel hela axeln blev så fort jag satt upp. Hen hämtade en kollega. Kollegan lyssnade på allt knakande & tittade på axeln - operationen är förstörd som du nog förstår - NEJ! Klart jag inte förstår att min älskade axel är sönder. Jag vill för f*n inte förstå det.


Läkarna skickade med röntgenbilder som ska med till Jönköping fast de kommer ju inte göra någon nytta än. De skulle kontakta Jönköping och jag fick order om att också kontakta de snarats. Ikväll eller senast imorgon. Det var verkligen jobbigt med besöksförbudet idag. Jag saknade att ha någon där. Speciellt när jag fick detta beskedet.

Jag blev tårögd när läkarna gick. Jag kladdade till mitt te, spillde macka och tillslut kom en sjuksköterska förbi och frågade om allt var bra. Bortsett från det är det inga tårar idag. Jag är inte världens starkaste eller lyckligaste idag. Jag och sjukgymnasten har fått planera om. Vi skulle ju dra ner på träningen för axeln var ju magisk. Men nu har vi fått utöka till två gånger i veckan ett tag framöver. Jag är otroligt tacksam och glad över min sjukgymnast. Just nu känns det tufft, men jag vet att axeln kommer bli bra igen. Jag vet bara inte hur just nu. Vi kommer iallafall göra vårt bästa.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229