Nu håller vi ALLA tummar & tår

Nu inväntar jag röntgen. De ringde på väg i bilen & ville ha nya, färska bilder fastän de senaste röntgen bilderna knappt ens är två veckor. Jag blev lite små irriterad för ytterligare en röntgen, men precis som jag sa till pappa så är det ju bara att le & acceptera läget. Snart är jag ju självlysande av alla dessa strålar. Skämt&sido.

Jag är inte nervös. Eller jag var inte nervös. Fram tills nyss när jag satte mig utanför röntgen båset. Nu vill magen vända sig ut & in & jag vill gärna skippa denna bilden. Det finns ändå en liten liten del i mig som är osäker. Rädd. Samtidigt som jag har sagt hela helgen att jag inte alls är nervös. Axeln känns som ett med mig. Kroppen har tagit sig an den bra, musklerna svarar magiskt & bortsett från smärtan känns alltihop fantastiskt. Jag tvekar inte ens på om axeln skulle ligga fel eller inte. Bortsett från denna fruktansvärda smärta vet jag inte när axeln senast kändes såhär bra. Kanske den 18 augusti 2020, dagen innan jag blev utskriven <3

Gillar

Nya inlägg