Nu är jag framme

Förutom en dum axel och ett knä som hoppade en gång så har resan gått jättebra. Vi stannade fyra gånger och en av gångerna fick jag köra ett litet träningspass så knäet inte skulle hoppa mer. Emilia tyckte jag såg rolig ut,  men som tur var så var det nästan ingen annan på rastplatsen. Vi var framme strax efter tolv och eftersom vi var tidiga gick vi och tittade lite. Vi såg blandannat Domkyrkan. 
Nu har jag anmält mig. Vi alla sitter i väntrummet och bara väntar. Det känns så overkligt. Jag har försökt att föreställa mig hur allt kommer gå till, men jag vet inte. Jag har nypt mig i armen flera gånger för det känns verkligen annorlunda. Jag har tänkt på detta tillfället i flera månader. Det har varit min sista tanke på innan jag somnat och den första när jag har vaknat. Nu ska en av Sveriges bästa axelläkare titta på min axel och jag ska äntligen få veta allt om min axel. Nu är det mindre än 30 minuter kvar. Snälla önska mig lycka till och håll tummarna för mig. Detta måste gå bra. Det MÅSTE. 

Gillar

Kommentarer