Nu är det min tur att också hoppa i led

Att hoppa in i bilen & lämna Skåne var inte alls roligt. Gårdagen har varit väldigt blandad med några tårar & skratt, men absolut mest skratt.
Jag ser detta som ett misslyckande. Fast jag vet att jag inte ska se det så. Axeln har varit som en bergochdalbana. Den rasade, allt kändes hopplöst & fullkomligt kaos. Den fick domen att axeln skulle förbli så. Jag var tvungen att lära mig leva med axeln såhär & sedan vänta tills jag blir bra mycket äldre & de kan prova något annat. Gång efter gång har axeln blivit utdömd & jag har accepterat det. Jag har i stort sett alltid trott på axeln. Jag blev överlycklig när läkaren ringde & erbjöd operationstid & jag sa ja innan jag ens hann säga ja. Men någonstans , långt här inne trodde jag aldrig att dagen skulle komma. Jag har verkligen trott att jag skulle ringa läkaren & säga att axeln var bra nu. ”Jag har tränat upp den”. Men de orden kommer komma. Jag klarade inte det & därför känns allt som en stor besvikelse. Jag ville skydda axeln & mig från fler knivar & sövningar. Jag ville verkligen det. & jag gjorde mitt bästa.


Men när armen har blivit blå & handen iskall så har jag bara önskat en akutoperation för detta är ohållbart. & det har jag ju fått idag.

Jag har levt med axeln ur led till & från & dygnet runt otroligt länge. Ska den bara hamna på plats helt plötsligt? & aldrig mer hoppa ur led? Ska jag aldrig mer dubbelkolla så jag har en sushipinne i min väska? Ska jag aldrig mer dra rätt axeln? Det känns jättekonstigt. Det känns ofattbart & drömmigt.


Vi har dragit rätt axeln. Det är många som har lärt sig & alla har sina egna knep. Vi har dragit rätt axeln & gjort high five & försökt göra axeln till en naturlig grej & bortsett från akutbesöken tycker jag att vi har lyckats.


I skrivande stund känner jag mig relativt lugn. Jag är trött & just nu vill jag bara få axeln på plats.
Jag önskar att jag verkligen hade satt mig ner & bloggat ett ordentligt inlägg , men jag vet inte vad jag ska skriva..
Jag är på sjukhuset nu & kom hit igår. Pappa sover på hotellet här i närheten. Jag har fått dropp, magen kurrar & jag är nyduschad. Axeln är ur led , men jag har min älskade sushipinne bredvid mig som jag fick av D i julklapp. & lillasyster skickade med en nalle som sitter i sängen .
Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Klockan tickar & snart är det min tur. Vi hörs ikväll eller imorgon för nu ska jag vara social här, innan jag sover gott. <3


Detta kommer bli världsbäst. & nästa gång vi hörs är jag också i led.

Gillar

Kommentarer

Carina Källgren
Carina Källgren ,
Kommer bli superbra Moa, du är fantastisk.
Jätteglad för att våra axlar möttes 😘
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229