När tålamodet testas

Jag ville vända. Styra stegen mot busshållplatsen istället för skolan. Hela jag kände mig annorlunda. Två fingrar med skydd, ett knä som hoppade ur hela tiden och ett tålamod som utmanades hela tiden. Men sen kom jag på mig själv med att inte låta knät ta över. Min kropp är inte mitt liv, bara en liten del av det. Jag skickade iväg ett mejl och sen steg jag in på skolgården som ingenting. En lunch utan att ge någon uppmärksamhet till kroppen och likaså på sista lektionen. Därefter var jag mer död än levande. Fingret var svullet, knät klickade så fort jag tog ett steg. Så då var det skönt att skoldagen var slut. Ingen ångest över att behöva åka hem tidigare eller så.
Fingret är varken rött eller blått just nu. Svårt att säga om det gör ont eller inte för den största delen av min energi går till knät just nu. Jag har vilat benet i soffan en stund och nu ska jag snart ut och gå. Svårt att hitta en kombination med träning och vila, men jag tror mest på träning. Dessutom är det mycket roligare att hålla igång och röra på sig, än att sitta stilla - tiden står ju bara stilla då!

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229