Mysiga dygn & en färdig fylld operationsblankett

Godkväll fina läsare. Just nu sitter jag i soffan & äter frysta jordgubbar. Vi har haft ett väldigt mysigt dygn. D slutade tidigare igår & sen begav vi oss mot Österlen tillsammans med några kompisar. Vi strosade en snabbrunda på marknaden & sen tog vi det lugnt i stugan. Otroligt mysigt att bara va & kul att ses. Jag & D åt den obligatoriska langosen & de andra churros. På kvällen väntade en magiskt god charkbricka & bara mys. Vi la oss lite senare, men inte allt för sent vilket vi nog ska vara glada för idag. Jag hade nämligen träning imorse! Så jag & D stack direkt efter frullen.

Dagens träning gick jättebra. Jag stör mig på knäppandet i axeln, men så får det vara. Jag berättade för min sjukgymnast att jag tycker det är SÅ svårt att gå. Jag vet inte hur armen ska följa med mig naturligt & jag får ofta en äcklig huvudvärk efteråt. Igår skulle jag hämta ut ett litet paket & gick bara några hundra meter , jag var alldeles trött i huvudet när jag väl vara hemma igen. Ibland känns det som att jag tänker för mycket på hur jag ska gå, samtidigt som det ibland känns så fruktansvärt onaturligt. Min sjukgymnast kom på att vi kunde testa crosstrainern & se hur armen hängde med. Det var obehagligt när armen åkte fram & min sjukgymnast fick säga till mig några gånger att inte trycka på axeln. Men bortsett från det så kändes det förvånansvärt bra. Armen knäppte, men den hängde med. Ska tillägga att vi hade inget motstånd, utan syftet var enbart teknikträning. Ingen styrka eller kondition. Jag lämnade än en gång träningen med ett leende & jag är otroligt glad över att allt rullar på igen.

Såå, nu är jag som sagt hemma igen. & jag har precis fyllt i papperna inför operationen. Jag vet fortfarande inte när det blir, men sjuksköterskan bad mig skicka in brevet snarast. Det känns nära nu. Samtidigt som det känns långt iväg. Jag är rädd för att det har blivit förseningar med operationstiden. Egentligen finns det väl ingen stress, det är bara jag som stressar med det. Jag vill inte opereras, men om jag nu ska göra det vill jag inte vänta längre än nödvändigt. Jag vill få det överstökat & kunna träna upp axeln på riktigt. Återgå till de normala livet & slippa dra rätt den där älskade axeln. Jag vet att det inte är långt bort, men ibland känns det även som en evighet till det närmsta.

Gillar

Kommentarer