Min vänster tumme

I höstas skulle jag öppna en shampooflaska. Helt plötsligt small det i tummen, jag fick ont och jag kunde inte röra den. Vi ringde handkirurgen och eftersom det var kväll så var det ingen läkare förräns dagen efter. Jag var helt säker på att senan hade gått av och det kändes som om min värld rasade. Jag skrev i ett blogginlägg att jag hatade min tumme och i den stunden gjorde jag verkligen det. Vi var på handkirurgen i Malmö tidigt på onsdagen. Min läkare tittade på tummen och konstaterade att senan hade gått av. Jag blev akutopererad och fem dagar efter operationen var jag tillbaka i Malmö för att träna tummen. Träningen gick segt, men senan rörde sig. Eller ja, vi trodde det. Träningen började gå sämre och vi kände inte senan. Det small till i tummen och jag var säker på att senan hade gått av igen. Och det hade den. Vi var nere på handkirurgen och än en gång blev det konstaterat att min sena var av. Jag blev opererad dagen efter och sen fem dagar efter operationen så började vi träna tummen. Men än en gång slutade tummen röra sig! Den 22 december bestämde vi oss att göra om allt. Fixa ett nytt rör som senan kan pendla i och ta en sena från foten. Den 11 januari  satte min läkare in ett silikonrör i tummen och nu den 6 april tog de en sena från min fot. Det gick inte som planerat för när läkaren öppnade upp mina fötter så fattades jag den senan i båda fötterna, tillslut tog han en sena från min stortå. Idag tränar jag tummen varannan timme varje dag. Jag tränar på att böja och sträcka.På bilden här nedanför sträcker jag på tummen.
Och på bilden nedanför böjer jag tummen. 
Jag blir lika förvånad varje gång jag böjer tummen. Det känns... overkligt? Jag är jätteglad över att jag äntligen har en sena i tummen. Det är en sån lättnad. 

Gillar

Kommentarer