Min resa med axeln har bara precis börjat

Läkaren var jättebra. Han visste vad han pratade om och han var inte kall, som vissa kan vara. Han kändes jordnära och bra! Med andra ord var det värt att åka ända till Uppsala.Men besöket blev som en chock för mig. Minuterna innan kändes som en evighet och jag kunde inte sitta still. Jag tappade fokus på knäna och jag var stressad. Väl inne hos läkaren satte jag mig på bristen och pappa och min sjukgymnast satte sig på vars en stol. Min sjukgymnast hade pratat med läkaren innan vi kom. Iallafall, min axel ska opereras. Först tyckte jag inte att det var särskilt jobbigt, men desto mer vi pratade om det desto jobbigare blev det. Det blev ännu jobbigare när steloperation är ett alternative.. Väl ute i väntrummet började mina tårar rinna ner för kinderna. Farfar, Emilia, pappa och min sjukgymnast kramade om mig. Alla menade på att jag kan inte ha axeln såhär och jag håller med, men jag har nog inte riktigt tänkt på hur illa den faktiskt är...Det finns två operationer att göra. Antingen kan man strama åt ledkulan eller så blir det steloperation. Att strama upp ledkulan kan räcka, men då måste jag få kontakt med musklerna runt om och det får jag inte!  Läkaren provade att hålla axeln i led och sen skulle jag försöka röra armen, men jag hade ingen kontakt med den. Det var lite otäckt. Jag känner inte min egen arm - jag vet inte hur man rör den.Att stelopera axeln innebär att min rörlighet kommer bli begränsad. En del rörelser kommer försvinna, men däremot så kommer inte att axeln kunna hoppa urled mer. Att stelopera axeln på en 16 åring är inget man vill göra. Så nu ska läkaren diskutera med sina kollegor och sen kommer han ringa oss den 4 april. Då måste vi ha bestämt vad vi vill och han kommer säga vad han tycker. Usch. Detta är jobbigare än vad jag trodde och det är inget lätt beslut. Min resa med axeln har bara precis börjat... 

Gillar

Kommentarer

Inga-Lena & Bengt,,
Kram Moa. Resten också :) Hammarlund
nouw.comNone