Min definition av perfekt

Godförmiddag fina läsare. Solen skiner & temperaturen är över nollan. Det känns vårigt & bra.
Jag ska snart träna på sjukhuset, men jag är lite tidigare för jag har varit på ett besök hos arbetsterapeuten med tummen. Älskade vänstertumme som vi kämpar på! Den blir bara stelare & stelare. Läkarna försökte sig på att öppna upp tummen & fixa den i april förra året. Dessvärre utan något större resultat.  Tummarna har öppnats upp närmare 20 gånger & det var för mycket "kaos" inne i tummen. För många ärr. För många skador.
Jag vet andra som öppnat en dörr för mig & de är redo att sätta kniven i tummen om jag säger ja. Men jag står fast vid mitt nej. Jag och tummarna har gått igenom fruktansvärt mycket. Redan som elvaåring spenderade jag timmar & dagar som blev till veckor inne på sjukhus med tummarna.
Idag är ingen av tummarna ur led. Vänstertummen är stel. Jag vet det. Och ibland är det lite jobbigt att träna med hantlar på grund av greppet. Lite klurigare att hålla hand med vänsterhanden & man får sig ett litet skratt när jag ska göra tummen upp. Men jag bryr mig inte längre. Det är min tumme. Den stör mig inte. Jag kan använda den. Jag är inte ens nitton år & jag har redan fått kniven i så många kroppsdelar att jag slutade räkna vid 25:e gången. Jag tror vi passerade 30 i sommar & med mina drygt 30 ärr säger jag stopp. Ingen är perfekt, men jag är inte ur led något mer & det är min definition av perfekt.

Gillar

Kommentarer