Min axel

Den 3 maj 08.30 låg en 16 årig flicka på ett operationsbord i Uppsala. Hennes mamma satt bredvid henne och flickan räknade ner minuterna tills hon skulle sövas. Narkospersonalen frågade flickan vad som hade hänt med hennes axel. När hon avslutade hela sin historia berättade en av sjuksköterskorna att hens axel också hade hoppat ur led en gång och hen förstod inte hur flickan klarat av att ha en axel ur led i 258 dagar. Flickan ryckte på axlarna och log halvt, hon tyckte fortfarande att hon skulle träna upp axeln och hon såg operationen som en genväg. Ett fusk och flickan själv hatade fuskare.

Till slut kom narkosläkaren med gasmasken. Flickan satte sig snabbt upp och berättade att hon måste ha storlek 2, eller 3 för annars kan hennes käke hoppa ur led. Ingen ifrågasatte henne utan de gick och bytte mask. Hon hade ju redan genomgått detta 20 gånger innan.

Flickan la sig ner på rygg, bad sin mamma att dra rätt hennes axel en sista gång trots att den hoppade ur led direkt igen. Hon pussade sin axel och hennes tårar var inte långt ifrån. Narkosläkaren placerade gasmasken på hennes ansikte och bad flickan andas in och ut. Till en början gick det bra, men sedan greps flickan av panik. Tårarna började rinna och hon försökte vrida sig loss samtidigt som hon upprepade orden ”jag vill inte” flera gånger. Till slut kände hon hur narkosen började ta över hennes kropp. Hon tog ett djupt andetag och sedan tvingades hon att acceptera situationen.

Det var de sista minuterna med axeln ur led. Nästa gång flickan vaknade var hennes axel på plats. Det tog flera veckor för flickan att förstå att hennes axel var opererad. De första dagarna på sjukhuset var hemska och hon sa flera gånger att hon aldrig mer ville gå igenom detta igen. Så fort flickan bestämde sig för att vila tog mardrömmarna över, där var hennes axel ur led. Hon vaknade flera gånger kallsvettig och rädd. Det tog flera veckor innan hon äntligen kunde sova en natt utan mardrömmar där hennes axel var ur led .

Det värsta av allt är att flickan är jag. Idag har jag haft min axel på plats i tre månader. Flickan i texten förstod inte hur allvarligt skadad hennes axel var, men det förstår jag. Nu i efterhand. Jag har inte ångrat mig en enda gång. Att operera min axel är det bästa beslut jag någonsin tagit, fast det egentligen inte var jag som tog beslutet.. Jag såg det som ett fusk och en genväg. Jag ville tro att min axel skulle bli bra utan operation, men idag förstår jag att den inte hade blivit bra utan operationen. Jag hade förmodligen fortfarande gått med en axel ur led dygnet runt. Jag är evigt tacksam och glad över min sjukgymnast, familjen och läkaren i Uppsala som fick mig att genomgå operationen. Utan de hade jag fortfarande gått med en axel ur led.

150818-160503

------------------------------------------- Denna bilden tog jag idag. Båda axlarna är i led och inte ur led. Mina axlar är på ungefär samma höjd.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229

Liknande inlägg