Livets alla hinder med en oklar framtid

Idag är en sån dag där jag bara vill spola tillbaka tiden till nioåriga jag. Jag är fruktansvärt stressad inombords och hjärtat slår i 190. Jag avskyr att det är så mycket som blir lidande pågrund av en axel. Och tanken på att vi närmar oss slutet av detta året får mig att må illa. Det har gått en hel hösttermin och jag har gått med axeln ur led sedan 1 oktober. Jag vill ha tillbaka min vardag. Jag vill ha tillbaka de gamla träningarna när jag lämnade träningen på fredagar och lyckligt kunde berätta att vi ökat belastningen på axlarna, knät och kroppen.Jag är trött på att bli ensam kvar när dörren smälls igen på morgonen och alla andra stressar iväg till vardagen. Jag är trött på att skicka till klasskompisarna att jag kommer till skolan imorgon och sen 12 timmar senare behöv skriva att jag inte kommer.

Det jobbigaste är att framtiden är så oklar. Och att jag är trött. Övertrött. Jag minns inte när jag senast sov en hel natt.

Jag skäms nästan över att skriva såhär negativt. Det är ju inget kul att läsa. Men idag känns det såhär och då får det vara så. Jag vet att allt kommer bli bra igen, men jag är trött på att vänta.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229