Ledsen, men jag vet att det kommer bli bra

Att vakna av smärta är något som jag tack och lov inte längre är van vid. Men idag 06.02 vaknade jag av att kroppen gjorde ont. Det kändes som att varenda kroppsdel var ur led, men givetvis var allt på plats.
Jag gick upp, bytte om & fixade mig inför skolan. Tog det i några steg för att orka & "väcka" kroppen. Skrev till kompisarna att jag var påväg. Startade musik & jag kände verkligen att livet lekte trots smärtan. Men smärtan i axeln var för hög. Jag kunde inte få med axeln riktigt. Kanske är det huvudet som stänger av på grund av smärtan. Jag vet inte. Jag vände & gick in med tårar i ögonen.
Det är känslan av att känna sig fri & sen helt plötsligt fångad som gör mig ledsen. Fångad i sin egen kropp. Allt är SÅ perfekt egentligen. Fåglarna kvittrar utanför & solen skiner. Jag har längtat till idag för att återgå till vardagen. Och sen så händer detta. Klart som f*n att det gör ont. Ont att behöva sitta kvar hemma när dörren stängs igen. Jag vet att jag kanske hade kunnat gå till skolan. Jag kan stå ut smärta. Men jag vet inte hur jag får det sen. Kanske som en kniv i ryggen. Jag är fruktansvärt ledsen just nu & det känns som insidan gått i tusen tals bitar. Jag har själv tagit beslutet att stanna hemma, ändå känns det inte bra. En dag eller mindre hemma , när jag har varit hemma från 1 oktober borde inte spela någon större roll. Men just nu gör det det.
Inget positivt eller energi givande inlägg, men allt är inte som rosa fluffiga moln. Jag får ta denna dagen som den är & sen tar jag nya tag imorgon. Kroppen sitter på plats & det är ju ändå det viktiga.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229