Känslostorm

Jag blir liksom trött på mig själv. Trött på kroppen och trött på att jag låter den ta så mycket av min energi. Jag gick med axeln ur led i 258 dagar. Natt som dag. Julafton som påskafton. Jag gick och shoppade på oxford street och trängdes med över 100 000 människor på annan dag jul, trots att axeln var ur led. Jag var med på klassdiscot , åkte in till akuten när blodcirkulationen stannade och sen fortsatte jag. Idag har jag ingen kroppsdel som är ur led dygnet unt. Jag har ett knä som hoppar ur led några gånger om dagen, men annars är allt på plats. Ändå är jag tröttare och tycker det är jobbigare än vanligt. Kanske är det smärtan som är värre nu än tidigare? Det är otroligt kallt och kylan påverkar inte min kropp positivt.. Kanske blir allt en ond cirkel? Jag vet att allt kommer bli bra igen. Eller rättaresagt är det ju bra redan nu. Jag märker tydligt att när kroppen går ut över skolan påverkar det mig värre. Att sitta på bussen hem, medan klassen står på andra sidan gatan och är på väg till nästa lektion - jag HATAR det. Ångest deluxe och jag klandrar alltid mig själv. Jag anser att jag ger upp när jag åker hem, fast jag vet att det är långt ifrån att ge upp.
Jag vet inte var jag vill komma med detta inlägg.. Ingen aning. Förra veckan var känslomässigt jobbig. Oro, rädsla och stress. Och jag är ledsen för att det har gått ut över bloggen. Jag har suttit på träningscykeln till midnatt och sedan gått upp för att vara med på första lektionen klockan åtta. Samtidigt har jag försökt hänga med i skolarbetet. Just nu är det helt enkelt lite jobbigare än vanligt. Jag kommer ge allt jag har fram till lovet och sen tar jag vila. Då ska jag umgås med kompisar , blogga, träna och återhämta mig.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229

Liknande inlägg