KÄMPA PÅ

Jag ska snart gå ner & köra ett pass på löpbandet, men tänkte pausa en liten stund innan så då kan jag ju lika gärna slänga upp ett inlägg här innan.

Träningen på sjukhuset gick bra med tanke på omständigheterna. Min sjukgymnast hade många bra idéer & vi provade flera olika tejpningar. Vi begränsade antalet övningar & istället för att göra flera olika så gjorde vi några få med extra fokus & noggrannhet. Det var i roddmaskinen axeln hoppade i måndags. Och jag kan lika gärna vara ärlig mot er - I måndags satte jag mig i roddmaskinen då & började utan att vänta på min sjukgymnast. Han håller alltid axeln & denna gången tänkte jag att jag kunde ju köra någon gång själv. Men jag hade inte några tankar på att axeln bara var några månader.
Men igår körde vi roddmaskinen igen. Vi minskade först vikten & sen höll min sjukgymnast axeln. Axeln hoppade några gånger i början, men när min sjukgymnast höll på den krampande muskeln så den inte kunde spännas så hoppade inte axeln. Då var axeln på plats.
Det kändes magiskt bra att ändå kunna träna. Det blev mycket träning för skulderbladen, vilket är det som behövs mest just nu. Sen kändes det lite som ett slag i ansiktet när jag inte kunde träna utan att sjukgymnasten höll axeln. Men just nu lever jag på glädjen av att musklerna ändå svarar mig.
Axeln hoppar ur flera gånger i timmen, men det intressanta är att när man håller på den krampande muskeln är axeln faktiskt på plats! Finns mycket att klura på :)

Gillar

Kommentarer