Just nu är det min mardröm, men det kommer bli en dröm

Jag kan inte fatta att jag bara har tre lördagar kvar med en axel som är urled och det är bara 17 dagar kvar. Jag mår illa av tanken. Asså på riktigt. Det kommer vara den största operationen av alla 20 operationer som jag har genomgått. Hela jag är fylld av frågor. Senast imorse sa jag till mamma och pappa att jag inte vill operera axeln. Jag vill inte. Jag vill ha en bra axel, men jag vill inte behöva genomgå en sån stor operation som det faktiskt innebär. Jag har börjat förbereda mig inför Uppsala. Vi har köpt böcker, målarböcker och annat som kan få tiden på sjukhuset att gå. Vi har köpt tröjor som man trär på över huvudet - inte världens snyggaste tröjor, men de funkar. Det värsta är att jag inte vet hur begränsad jag kommer bli. Jag vet inte hur den första veckan kommer bli, men jag vet att jag ska ligga kvar en vecka på sjukhuset i Uppsala. Då kommer nästa fråga, innebär det att jag kommer bli sängliggandes?  Och inte röra mig? Hur kommer då mina knän och höfter må? Hela jag är ett enda frågetecken. Jag njuter av varenda minut just nu. Umgås med folk som ger mig energi och förbereder inför Uppsala. Detta kommer bli bra. Jag kommer fixa detta och ni ska få följa med mig .Nog om min axel. Idag ska jag plugga och träna. Sen kommer Sandra hit, vi ska ut och gå och ikväll ska mamma och pappa grilla pizza. 

Gillar

Kommentarer