Jobbiga knät

Dagarna börjar rinna ner. Antal timmar sömn per natt är väldigt få.\nIgårkväll när jag skulle sova var jag rädd. I söndagskväll var jag mer stressad. Jag ligger vaken till två om nätterna. Stänger av mobilen vid elva och sen ligger jag i sängen och vrider på mig fram och tillbaka.  \n \nJag vill inte ha någon kram. Jag vill inte ha någon medlidande blick. Jag vill ha någon som nyper mig så hårt i armen att jag vaknar upp och inser att det bara var en dum dröm.  Och jag VET att det varken blir bättre eller att det låter positivt att skriva så, men det är så jag känner just nu. Min blogg. Mina ord. Mina känslor.\n \nJust nu vill jag ha varje minsta minut planerad. Gårdagen var fullspäckad och jag var inte själv en enda minut. Lykke var här och busade hela dagen. Jag, Emilia och Vilma tog med henne på lunch till stan och museét. På kvällen var vi hos Amez och sov där. Mina tankar var där och då. Idag har det varit jobbigare. 

Jag väljer att stänga ute. Och jag vet att det inte alltid är de bästa, men vem orkar lyssna när jag inte ens vet vad jag ska säga? Idag sken solen. Jag låg ute på trädäcket och lyssnade på sommarlåtar med min bästa vän.  Några ord lämnade min mun och jag tror hon förstod. Detta kommer bli bra. Jag vet det. Hoppas bara inte att vägen dit blir alltför lång.\n 

Gillar

Kommentarer