Jag ska ta mig i mål

Idag är det ett helt år sedan jag senast satt uppe på hästryggen.Det har gått ett helt år. 365 dagar. Jag minns för några år sedan när mamma kom och hämtade mig i skolan. Mamma hade pratat med handkirurgen som ville operera min tumme, men de ville också att jag skulle vara förbered på att jag inte skulle kunna rida på minst sex veckor. För en elva åring kändes sex veckor som flera år. Jag minns hur arg jag blev. Jag sa att jag inte skulle överleva utan ridningen så länge och jag tyckte inte att någon förstod. Min tumme opererades och sommaren efter kunde jag åka på ridläger med mina kompisar, men om min tumme inte hade opererats hade jag inte kunnat rida. Just nu är inte min kropp redo för ridningen. Min kropp återhämtar sig och vi försöker laga kroppen med hjälp av träning. En del menar på att jag måste förstå att jag aldrig kommer kunna rida OCH ha en bra kropp. Jag vill inte tro på det.Visst ni kommer aldrig se mig rida EM eller vinna någon stor hopptävling, men jag siktar inte längre dit. Jag drömmer om att ha en bra kropp och att ändå kunna rida och jag vill inte tro att det är någon omöjlig dröm. Rätt mängd och jag kommer fixa det. Men det är en bra bit kvar. Några månader, kanske år.
Och ja, jag saknar det väldigt mycket. <3

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229