Jag längtar och väntar

Idag vet jag inte hur sjukgymnastiken gick. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Mitt skulderblad i högeraxel både flyttade på sig och small. Grejen är den att min högeraxel är lite för långt ner och jag kan inte dra upp det utan att skulderbladet flyttar på sig och smäller. På så sätt är båda axlarna lika, men fördelen med högeraxel är att jag får kontakt med skulderbladet utan någons hjälp. Jag kommer be läkaren i Uppsala att titta på skulderbladet på högersida också. Varför flyttar de också på sig? Iallafall, vi fortsatte att träna armarna och benen. Min sjukgymnast höll båda händerna på min vänstraaxel för att den inte skulle hoppa urled samtidigt som hon försökte stabilisera  skulderbladet. Båda knäna var på plats och höfterna kändes bra. Idag när vi skulle boka nya tider kändes det så konstigt. Det är bara två träningar kvar, sen åker vi till Uppsala. Det känns så nära, men ändå långt bort. Jag har väntat länge. Min axel har varit sönder sedan 19 augusti 2015 och tiden från Uppsala har jag väntat på i två månader och nu när det är drygt en vecka kvar så känns det ändå ganska snart. Varje dag är en utmaning och på så sätt är ändå en vecka lång tid. Hmm... Jag kommer inte vara tyst i Uppsala. Jag kommer berätta hur allt är och sen räcker det ju med att hen ser min arm för då ser hen problemet. Tänk om två veckor, då har jag redan träffat läkaren. Jag undrar vad som kommer hända. Kommer min axel opereras? Isåfall när? Om det inte blir operation, hur kommer vi då få ordning på min axel? Jag har så många frågor som jag vill ha svar på och det kommer jag få. 


Gillar

Kommentarer