Jag längtar

 Hej på er! När ni läser detta inlägget har jag redan varit vaken i flera timmar. Jag har varit med mamma på sjukhuset. Eftersom jag inte klarar min axel själv var jag tvungen att följa med mamma på hennes läkarbesök. Allt har gått bra och nu är vi hemma igen. Om en liten stund kommer Sandra hit. Vi ska äta lunch innan jag ska på sjukgymnastik. Här i Skåne skiner solen och det känns som om våren är på ingång. Om tre veckor sitter jag i bilen och har bara drygt fyra timmar kvar tills jag får träffa Sveriges bästa axelläkare och få höra vad hen tror om min axeln. Tre veckor kvar. Det känns så nära, men ändå långt bort. Jag har väntat i något som känns som en evighet och då är tre veckor ingenting, eller?

Gillar

Kommentarer