Jag kommer inte ge mig förrän min axel är bra

Idag tränade vi inte bara axeln! Vi tränade knäna, höfterna, stabilitetsträning - och naturligtvis axeln också. Mina knän är mycket bättre. Vänsterknä hoppade en gång, men det var en gång och ingen panik. Jag fokuserade mer. Min axel är absolut inte bra, men idag fick vi bättre kontakt med skulderbladet. När jag låg på rygg och min sjukgymnast tryckte på axeln kunde jag lyfta armen lite?! Ledkulan och skulderbladet flyttar sig hela tiden och därför måste min sjukgymnast ta i mycket för att hålla axeln på plats. Jag kan inte göra det själv. Det ska bli spännande att höra vad Uppsala har för tankar och åsikter. Jag är noga med att berätta för alla att jag inte vill operera axeln! Jag drömmer om att min sjukgymnast och jag lyckas träna upp den och jag tror inte att det är helt omöjligt. Det kommer nog bli svårt och jobbigt, men jag tror att det kommer gå! Kanske tar det lite längre tid, men det är det värt!  jag har opererats tillräckligt mycket nu. Men läkarna i  Uppsala behöver ju faktiskt inte vilja operera min axel, de kanske har andra idéer! Min axel är svår, men jag har inte gett upp hoppet och jag kommer inte ge mig förrän den dagen då jag sitter uppe på Caramelles rygg och kan rida en hel ridtur utan att min axel hoppar - för den dagen kommer min axel vara mer än bra. 

Gillar

Kommentarer