Jag kämpar igen

Halloj! Igår var en riktigt fixardag. Flera tandläkarbesök på två olika ställen, sjukgymnastik och telefonsamtal med Stockholm. Jag har tyvärr fortfarande inte blivit uppringd av Stockholm.. Men smärtan är inte allt för hög och jag kan gå på knät, så jag stressar inte.

Idag har jag varit i skolan. Det var en väldigt kort skoldag, men efter skolans slut hängde jag med en klasskompis på stan. Det slutade med att jag inte var hemma förrän efter 14. Min axel smällde tokigt mycket när jag gick av bussen och smärtan i knät började stiga samtidigt som knät stelnade. Men jag mådde underbart. Jag mår verkligen mycket bättre när jag kan vara i skolan, gå på stan , träffa kompisar och vara ute bland folk. Det gör skillnad. Och eftersom jag kan gå i skolan med knät så gnäller jag inte allt för mycket. Så länge kroppen inte går ut över mitt liv stör den mig inte alls lika mycket. Vi kan ju jämföra med för typ två veckor sedan. Tårarna rann hela tiden och jag hatade min axel. Idag är tårarna långt borta och istället för att bryta ihop över axeln när den inte vill hoppa i led, eller när armen blir blå så blir jag mer irriterad och suckar åt det. Jag håller den i led tills blodcirkulationen är igång igen, trots att det ibland krävs flera försök.

Om livet fortsätter såhär, så kommer jag inte längre räkna dagarna tills läkarbesöken. Det är klart att jag vill ha en bra axel och det är klart att jag är trött på den. Men det funakr inte av att räkna varendaminut till läkarbesöken. Då missar jag alla andra minuter.

Gillar

Kommentarer