Jag hatar att jag inte kan visa

Jag bet ihop & försökte på ett vanlig leende. Precis som alltid. För om jag hade frågat något mer eller sagt något mer så hade jag brutit ihop.
Jag klarade det i någon timme. & sen funkade det inte. Vindrutetorkarna svepte bort regndropparna på bilen & jag önskade att jag hade ett vindrutetorkar i ansiktet också.

Tillslut torkade jag tårarna & bestämde mig för att detta kommer bli bra. Helt bra. Igen. Jag gick in i affären & det första kassörskan frågade var hur jag mådde. I dörren där hemma när jag hade mamma på telefon & pappa framför mig föll några tårar till. Fy fan vad detta tar kol på mig. Ovetskapen är olidlig. Axeln svarar ju nu. Jag kan inte bara sluta då.

Detta är något som tar mycket energi frön mig just nu. Inget jag själv väljer & kanske är det därför jobbigt. Jag vet att alla gör allt dem kan för att det ska bli till mitt bästa , men vad är mitt bästa?

Gillar

Kommentarer