Jag checkar ut för idag, men vi hörs imorgonbitti igen

Imorse var det en mycket gladare tjej som vaknade. Min axel var naturligtvis fel, men idag visste jag att på tisdag ska vi börja försöka få den bättre. Jag vet att den kommer bli bra och jag vet när vi börjar. Det gör mig glad och jag är redo att kämpa för min axel tillsammans med min sjukgymnast. Idag har jag varit i skolan hela dagen och ni behöver inte påminna mig för jag vet att jag egentligen bara har en lektion på fredagar, men just nu vill jag vara i skolan så mycket som möjligt. Jag vill ta igen hela åttan så jag är med klassen på nästan alla lektioner, inklusive de lektioner som jag inte behöver gå på. Men idag var axeln lite jobbigare. Den hoppade lika mycket som den brukar göra, men den small så högt många hörde den och det gillar jag inte. På sista lektionen fick den något spratt och small några gånger på raken. Jag stör mig inte lika mycket när min axel är fel och jag har ont för då märker ingen annan det, men när den smäller så mycket tittar automatiskt några på mig eftersom det är jag som låter och då blir jag lite irriterad på axeln, kan inte den ta och vara som mina kompisars axlar? Smärtfri, på plats och stabil? Jaja, snart blir den bättre och jag ska bli kompis med den igen. Jag har inte använt axelskyddet för det stör något med blodcirkulationen i vänsterarm och axeln hoppar ändå, men inte lika grovt. Det blir liksom en ond cirkel. 
På tal om annat. Idag har det varit jättekallt här nere i Skåne och titta på bilden! Det är så fint när det fryser på träden! I eftermiddags kom en kompis hit och jag vet inte när jag senast skrattade så mycket. Alla borde ha en kompis som henne! Nu är jag trött. Jag har ont i fingrarna pågrund av överansträngning för när axeln hoppar så hårt måste jag ta i mycket mer med de, så jag ska snart gå och lägga mig för natten och då låter jag axeln vara fel för jag vaknar ändå när den har varit fel förlänge. 

Gillar

Kommentarer