JAG börjar bli fri

Såhär lämnade jag Italien.
Ni förstår inte hur otroligt mycket vi har tränat mitt älskade knä. När vi var framme i Italien tog vi av knäskyddet. Till en början stöttade jag knappt på benet. Jag hade benet helt böjt och vägrade sätta ner hälen först. De första dagarna hade jag knäskydd mycket och jag var bara utan när vi var på hotellrummet, men sen gick det bättre och bättre. Mamma och pappa utmande mig med att vara utan knäskydd på stranden. Vi hade med oss det, men jag var utan. När jag låg i solstolen utan knäskyddet var det lite kul att se benen bredvid varandra. Vänsterben var format efter knäskyddet och man kunde tydligt se att musklerna var borta. Tillslut började jag gå mer utan knäskydd. Knät smällde , det spände och det gjorde ont , men vi gav oss inte. De sista dagarna lämnade jag knäskyddet på hotellrummet och det var en otroligt häftig känsla att gå bredvid alla andra och vara en i mängden. Ingen som tittade eller frågade vad jag hade gjort med knät. Nu har jag varit utan knäskydd helt i en vecka (förutom en liten stund förra söndagen). Men det är en trygghet att veta att mitt knäskydd finns här. Jag har ett i skåpet i skolan och ett annat med mig hela tiden. Naturligtvis blir benet trött och det märks på kvällarna för då krampar det ofta.
Just nu är jag så otroligt lycklig. Jag känner mig fri. Igår frågade jag min sjukgymnast om jag fortfarande får träna där två dagar i veckan, trots att inget längre är ur led. Och precis som hon sa, det är ju nu vi kan börja träna! Det är nu det gäller. Nu måste jag fortsätta vara hel och vi måste göra allt för att inget ska gå sönder igen. Det har känts bra många gånger tidigare och sedan har det slutat katastrof och det vet jag, men jag tänker göra allt för att allt ska fortsätta såhär. Just nu mår jag så bra. Otroligt bra.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229