Jag är trött

Jag är så trött. Så himla himla trött. Helst av allt vill jag bara åka iväg. Sova ut. Drömma.
Det har varit alldeles för mycket de senaste dygnen och särskilt idag. Tillslut när jag fick frågan om vad jag ville ha till middag rann det över. Jag kan inte ta ett enda beslut just nu. Och jag struntar fullkomligt om vi äter falukorv med mos eller tacos. Jag struntar i om det regnar eller om det är 29 grader och strålande sol

Det som tar mest energi just nu är känslan av att vi står kvar på ruta 1. Läkaren har fortfarande inte ringt upp mig, trots att jag ringt idag också. Fick ett mejl sent i eftermiddags om att hen ringer upp mig imorgon.. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det.

Idag när knät hoppade i bilen gjorde det så ont att pappa fick köra in till vägkanten. På bara några sekunder var jag helt svettig av den plötsliga smärtan.

Det känns svårt att få andra att förstå. Förhoppningsvis förstår de flesta att det inte alls är bra att knät hoppar ur , men allt annat. Hur trött man blir och hur mycket energi det faktiskt tar! Precis som jag skrev där uppe kan ett litet och sånt oviktigt beslut kännas som ett väldigt viktigt beslut. Och det tar ju på tålamodet. Trots att jag försöker är jag kanske inte samma glada artonåring som vanligt. Men den här väntan känns hemsk - som en evighet.

Jag vet inte om jag borde stanna hemma eller jobba. Jag vet inte om jag borde åka rullstol eller gå. Jag vet inte mer än någon annan. Men jag försöker hela tiden! Jag vill jobba. Jag vill klassas som de normala. Jag vill försöka, men ibland kanske jag försöker för mycket? Men hur kan jag veta det om jag inte försöker? Det känns inte som att jag känner min egen kropp och det är så frustrerande. Jag har ingen aning om vad som är bäst eller sämst.

Gillar

Kommentarer