Jag är fri

Mitt axelskydd är nerpackat i väskan och jag använder min arm. Det är galet. Helt sjukt?!! Dagens träning gick jättebra. Jag var otroligt nervös och jag är rädd för att axeln ska hoppa ur led, men min sjukgymnast har tålamod och jag vågar mer och mer.  De enda problemet är att min axel och mitt skulderblad är alldeles för högt så fort jag släpper fokus, men det försöker jag jobba bort. Jag har inte använt min axel med rätt muskler på ett år och nu ska jag helt plötsligt göra det?  Det är klart att det tar tid! För någon timme sedan avslutade jag ett telefonsamtal med min läkare. Han är engagerad i axeln och väldigt noga. Det känns otroligt tryggt och bra! Just nu ska jag börja använda armen utan skyddet. Om jag ska belasta armen på något sätt ska jag ha armen intill kroppen. Fast nu ska jag bara belasta armen med armens egen tyngd. Jag får göra allt som känns bra och det som inte känns bra ska jag inte göra. Jag frågade om jag fick cykla och ja det får jag. Han sa att det värsta som kan hända är att jag trillar och jag håller med honom. Åh bloggen jag är så lycklig och stolt! Min axel är inte ur led och jag är fri från mitt skydd. Det är läskigt, men underbart. 
För ett årsedan stod jag och tog ett foto i samma spegel, men då var axeln urled. 

Gillar

Kommentarer